Piltrad

Sång till en sömnlös stackare Vissa kvällar kan du höra mig viska elakt i ditt öra Sånger som söver, sticker, som viska lömskt och sakta störa. Kan du höra? En vissling i ditt öra, Ett väsande, viskande, susande stick, som säger dig onda drömmar. Jag vaggar dig från sömn Där i natten får du höra mig surra evigt i ditt öra. Surr som väcka, vakna dig i sömnlöst tomrumstråk som sorla ständigt ord som störa, på natten – kan du höra? Mig surra, surra i ditt öra. Nu i mörkr

A short Story about the Slightly Eccentric, Chess-playing House – The somewhat strange story about a girl, a tall ghost, a lonely House and the dying spirit of summer The girl went out for a walk. It was a late autumn Saturday, and the leaves were coloured red and yellow and brown. Falling from the trees as she walked by. She was alone. She usually walked alone in the woods around her home. The grass under her feet was long and yellow, bending for her and touching her hands and sides as she walked. Her trousers got slightly damp from the moist gathered amongst the grass, but she didn’t mind. When the girl looked around, she saw

Vinden ökade i styrka och grålila moln åkte framför solen. Det var sensommar och snart var det åska. Den dånade, och regnet strilade, men regnet var inte kallt. Bara vått och tungt. Alla färger kom fram så tydligt klart nu, ackompanjerat av fuktiga dofter av jord och mossa, ljung och barr. Skog. Granar. Den lilla flickan under granen hade tidigare prövat på att tugga koda, så som de gjorde förr i tiden, men det hade inte fungerat – kodan vart inte tillräckligt stelnad och flickan kände det som om en extra hinna hade lagts på hennes tänder. Smaken av kod

Som en hastig vilsen vår där blomman stilla glöms Se, i askans varma vrår ett outsägligt skri har gömts. Ett i askan, glömd och saknad Ett i tårens stilla fall. Stilla som när plötslig vår, Blomma fridfullt utan kall. Outsäglig smärta i lugnat hjärterum Där sakta tåren ropat För ingen, ingens skull. Av ingens, ingen skapad oro i tåren glittra still Där dunkel glittra, glimma, skina Åh det funnet, förlorat igen. Se hastig vind i askan går Se stilla – smärtan glömd Den outsägligt blinda vår Hon blommar ändock gömd.